Årets områden i Hoberget, Voxnabruk och Häsbo finns att skriva ut i A4-format. På dessa kartor finns det lite kuriosa kring olika checkpoints som kan ses som en utökad checkpointbeskrivning. Dessa går även att läsa här på hemsidan.
Hoberget
Ladda ner pdf-karta för Hoberget i A4-format för utskrift.
Hitta till Hoberget via denna länk.
Fakta om checkpoints
81. Vindskydd invid Hobergstjärn, mycket fin grillplats med tillgång till tjärnen.
82. Tôrraka, alltså ett stort bevarat träd, och har nog i många år fungerat som fågelbo. Omsorgsfullt uppmärkt med vädjan om att få lämnas kvar trots skogsbrukets gilla gång.
86. En gammal Kolarkoja byggd 1945, men rasade och återuppbyggdes 1996. Kojan har mycket hög standard, tom utedass finns. Man har helt enkelt lyckas få en stam liggande växa in mellan två träd. Förövrigt så finns det mesta för att bo här, specerier på en hylla inne för att överleva några nätter. Och många historier att läsa om på Kojans väggar.
87. En liten ruin som säger att man hade en eldstad i närheten till Kolbotten som ligger lite nordost om platsen, gräddade man kolbullar där kanske?
88. Ytterligare ett av alla lämningar från Sven Erik Olovsson, han verkligen brann för detta Hobergsområde. En liten platsbyggd koja med utrymme för en person, tillhörande gästbok finns här. Lite väster om platsen finns en ruin som troligtvis har fungerat som eldstad vid kolningen.
90. Fantastiskt fin kontrollpunkt, en sankmark på en hylla. Förflyttar man sig en liten bit söderut så finns det lite utsikt mot ”Byn”.
91. Högsta punkten i området en liten kur finns även här efter Sven Erik, gästbok med lite info finns vid ett träd där på toppen. Här är ni på Edsbyns högsta punkt som han gärna informerade om.
Voxnabruk
Ladda ner pdf-karta för Voxnabruk i A4-format för utskrift.
Hitta till Voxnabruk via denna länk.
Fakta om checkpoints
104. Gruvfrun av Jerker Andersson står och vakar över Herrgården. Enl. sägen träffar skogsfinnarna Sjul Ersson och Erik Andersson skogsfrun på Gymåsberget 1725. Då berättar hon om dolda skatter som leder till start av gruvdriften i Voxnabruk.
105. Gammal tall som är över 250 år.
106. Vällingklockan göts 1805. Den satt ursprungligen på herrgårdsladugården nere i Voxnabruk.
107. Den nya masugnen från 1838 blåstes ned 1884. Den första masugnen byggdes 1725 och var en s.k mulltinnershytta. Från Gymåsgruvorna fraktades malmen av hästar dagligen ner till masugnen. Ett lass kunde väga upp emot ett ton.
108. Den första smedjan anlades 1726 men den nuvarande stångjärnssmedjan i Voxnabruk är byggd 1893. Stångjärnet fraktades sedan med häst till Söderhamn. 1923 gjordes ett sista försök hålla smidet igång då 2 lancashirehärdar sattes in men 1932 upphörde allt smide i smedjan. I Voxnabruk låg under 1700-talet ett av Nordens största järnbruk och cirka 1000 personer jobbade i gruvdriften.
109. Voxna-Lobonäs järnväg, smalspårig invigd 1908. Lokvikt 19 ton och längd 7 meter. Spårvidd 802 mm.
110. Stora granen vid fotbollsplan. Planen ”Björkliden” invigd 1948.
111. Brodelarna köptes 1907 begagnade från Svartälvsbron i sydvästra Dalarna.
112. Milsten. Landshövding Cronstedt beslutade 1785 att milstenar skulle sättas upp varje kvartsmil vid väg i Hälsingland och Gästrikland.
113. Bävern förekommer både i Sälmån och i Voxnan. Du kan se spår av hans framfart längs vattendragen. En bäver väger 18–22 kg och är 70–100 cm lång.
114. Bron över Sälmån användes för hötransport m.m från ängarna längs Sälmån.
115. Trefaldighetskällan där vattnet rör sig från söder till norr. Används än idag för dopvatten till barn som döps i församlingen.
Häsbosjön
Ladda ner pdf-karta för Häsbosjön i A4-format för utskrift.
Hitta till Häsbosjön via denna länk.
Fakta om checkpoints
116. Stenen. En slåtterkoja var byggd mot stenens framsida. Slåttermaskinen roddes över sjön från Häsbo, medan hästen fick gå på rullstensåsen Egga.
117. Höjden. Den fallfärdiga byggnaden är ett f.d. häststall. Kojan är borta, men från den finns en berättelse ”Kolvedhuggning 1948” på www.finnskogsriket.com
118. Stenen i kanten på rullstensåsen. Åssträckningen från söder om Häsbo fram till detta parti mellan vattnen avsattes 1990 som ett hänsynsområde fritt från skogsbruk av Stora Enso. Åskrönen med cirka 100 m mellanrum kan ses som årsringar för inlandsisens tillbakadragande (avsmältning) med mer materialtransport från isälven årstidsvis. Stenen är ej en rullsten utan ett flyttblock som rasat ner i den uppspruckna istunneln En sådan glaciärspricka kallas crevasse. Gå försiktigt vid stenen för att minska markslitaget!
119. Liten dödisgrop. Vid den stora gropen intill Eggaspåret finns en informationsskylt.
120. Kolarkojruin. Här hade inte kolaren någon sten att mura spisen mot, så det finns bara en liten grop som lämning. I kolbotten finns någon gran som avvikande växtlighet.
121. Storkällan. Sjön avvattnas lika mycket genom källan som åutloppet vid Sörflugen.
122. Dödisgrop. Se informationsskylt vid gropen norr om nr 119!
123. Myren, sydöstra kanten. Den smala åsen med leden är ej en rullstensås utan en sprickfyllnad. I detta område liksom på åsen finns små gropar efter att man brutit tjärstubbar till den skyltade tjärdal, som finns intill leden sydost om nr 126.
124. Ruin av eldpallkoja.
125. Jordvall. Karlsfors bolag med sågverk vid Runn i Dalarna köpte på 1860-talet avverkningsrätt av Alftabönderna och flottade över vattendelaren från Mållången via Fläten till Amungen. Man hade ett bolagskontor i Häsbo och flottled i Häsboån. Vid utloppet ur Häsbosjön anlades en damm för uppdämning, och samtidigt vallades åkrarna i Häsbo in. Dock misslyckades uppdämningen av sjön, genom att rullstensåsen läcker vatten till Storkällan (nr 115).
126. Kolbotten.
127. Sankmarken i dödisgropen. Här är man nere i nivå med grundvattnet i åsavlagringarna. Vid Häsbogården ville man ha nära till brunnen och grävde den i parallellåsen till Egga. Den är enligt uppgift med sina 21 m Hälsinglands djupaste handgrävda brunn. (Brunnen är inbyggd i ett uthus).
128. Vindskyddet. Här gick vägen till Häsbo fram till 1954. Edsbyförfattaren Hans Lidman har bl.a. i kapitlet Brinnande björkar beskrivit besök i Häsbo (”Långbo”) hos vallvaktaren Westling. Häsbo-Lisa Westling var farmor till skidåkaren Anders Södergren. Sista bofasta var familjen Svan på 60-talet. I detta område kring åsen var inlandsisen lucker (”rutten”), så att isberg bröts loss och begravdes i isälvsmaterialet. När dessa dödisblock sedan smälte bildades de djupa dödisgroparna. Åsen är en fortsättning från Enköpings- och Järboåsarna och passerar sedan Mållången, Stenatjärnarna och Voxna. Vid inlandsisens avsmältning låg isen kvar i Mållångens bäcken och dämde för denna dalgång Häsbodalen, så att den under 25 år var fylld av en sjö mellan Rv 50 och Häsbo, som ligger i dalgångens krön (”Häsboissjön”).
129. (Dödis)grop.
130. Glänta i odlingen Gubbens täkten.
Text: Maths Östberg, Finnskogsmuseet